Flera kvällar, främst när JImmy har varit och tränat. Eller nätter, när jag lagt mig en stund på soffan har jag tyckt att jag hört steg på grannens altan. Som om en människa är där och går och ibland flyttar på lite grejjer. Mitt i natten har det såklart varit ologiskt och jag har tänkt att det var inbillning. Jag är ju rätt så mörkrädd av mig menar jag!

ett par kvällar har jag lugnat mig med att dem säkert bara är ute och matar kaninen som dem har där bak.

 

nyss när mannen min var i duschen hörde jag samma ljud igen. Jag vågar klart inte resa mig och kolla utan jag skickar honom till fönstret. först inget. Sen utbrister han.. "Jo men kolla det är fan en RÄV" jag flyger upp från soffan och där precis utanför fönstret på grannens tomt sitter en jättefin stor och vinterlurvig räv med stora öron och tittar nyfiket på oss två nördar som mosar näsorna mot fönterrutan.

 

Lite läskigt. Hinner snabbt kontrollera med Jimmy att båda katterna är inne och funderar en bra stund på vem som skulle vinna den kampen. Hoppas det finns ett träd i närheten när den dagen kommer. Då vinner nog katterna. Om inte. Slarvsylta.

 

Imorgon måste jag nog tassa över till grannen och meddela dem om vad vi upptäckt. Ja menar den där stackars ullbollen till kanin lär ju i rävens ögon vara en kilostor oxfilé i denna kylan.

 

stressigt att vara kanin.