Herregud säger jag bara. Vilken dag. Jag fullkommligt älskar att Maja är så pass mycket bättre så pass fort. Förutom hemska hostattacker när hon tagit ut sig för mycket så märks det knappt att den lilla kroppen kämpat hårt ett par dagar nu för att bli kvitt den elaka inflammationen.

Barn är ju fantastiska på det viset. Ner som en pannkaka upp som en sol.

 

Problemet är mitt humör och tålamod just nu. jag ORKAR inte. Jag har förvisso fått en hel natts sömn inatt, tack gode gud. Men min kropp är helt slut efter den här helgens vakna nätter och bärande och sovandes på mamman. Magen är inne i nån växtspurt och den stramar och spänner. Fogarna blir värre nu för varje dag känns det som. Och Maja är enligt sig sjäkv friskförklarad. Hon är uttråkad. Jag klandrar henne inte. Jag är inte världens roligaste mamma nu. Dessutom har ju barn en förmåga att verkligen känna in när man är trött eller irriterad och då hitta precis rätt knappar att trycka på.

 

Ute är det för kallt för att vistas med sjuka lungor och elak hosta. Så innelek är det som gäller. Livlinan i form av granne har funnits till förfogande en liten stund varje dag. Tack gode gud. Imorgon kommer en annan mammavän hit och rastar barnet lite.

 

Men det viktigaste i världen. Den där underbara ungen är så gott som frisk ! så skönt!