Och så lite om graviditeten igen..

 

Vi är snart igenom hela vecka 13.Den här perioden var väldigt psykiskt jobbig för mig när vi väntade Maja. oron för missfall var väldigt stor. Trots att vi vid detta laget hade sett henne på inte mindre än TVÅ ultraljud och inget såg avvikande ut på något sätt.

 

Den här gången har dessa veckor verkligen RUSAT. visst har jag väl tänkt att riskerna finns. Men långt ifrån på samma sätt. veckor och dagar har liksom tickat på. Mer avslappnad.

 

Men nu känner jag att vi är påväg in i "spökveckorna". Veckorna när kroppen liksom har accepterat och anpassat sig efter det lilla livet som växer. Hormonhalten i kroppen planar ut och symtomen blir färre/lindrigare. Det är nu jag mådde som BÄST med Maja. Jag märker att symtom jag haft försvinner och blir mindre. Egentligen är det ju BRA. Jag mår inte alls lika lätt illa om jag inte ätit ordentligt och brösten gör inte uppror på samma sätt längre.

Magen syns ju nu, ordentligt, lite beroende på vad jag har på mig och hur mycket jag vill framhäva den men det är absolut en bebis-mage utan tvekan.

 

Nu känner jag att jag vill att tiden till RUL ska gå FORT. datum bokat till 4/2.Och så vill jag känna rörelse. DET längtar jag efter nu. Det där lilla lilla otydliga fast ändå så tydligt. fisk-stjärten som snärtar där långt inne.

Trodde jag hade känt redan min inser att det var falskt alarm då det inte kommit fler. (det var nog bara en fis)

Jag skulle inte kalla mig orolig men jag är nog på vippen liiiiite mer nervös nu....

eller spänd... kanske mer spänning än oro. Mysigt iallafall.