Efter en veckas vab med inslag av hastigt bestämd anställningsintervju på hemmaort är allt äntligen officiellt och mitt huvud kan slappna av.

Senast sista november säger jag adjö till allt vad pendling heter och välkomnar att kunna ta cykeln till jobbet på tio minuter, dagislämning inräknad.

Otäckt ledsamt och otroligt spännande känns tillvaron just nu. Men att beslutet är rätt tvivlar jag inte en sekund på.

Hej storvretas förskolebarn. Nu får ni snart en ny fröken!