Ok. strax efter att jag postat förra inlägget fick jag en släng av dåligt samvete. och måste därmed försöka vända på det hela till det positiva. vi har så mycket att vara tacksamma över och jag vet att jag inte borde tycka så synd om oss för att vi bor litet. det gör trots allt att vi har råd att vara hemma med Maja längre eftersom vi kan spara dagar, det gör att vi kan spara lite pengar att hitta på roliga saker för sen, vi bor iallafall i markplan och vi har allt vad vi behöver och vi får ha varandra och lilla maja och vi är friska och allt det där. det borde inte gå någon nöd på oss.

Ibland känns det bara så hopplöst på bostadsfronten...



man blir lite gnällig.