Förlossningsberättelse

Natten till måndagen den 11/10 vaknade jag runt halv tre och kände att jag hade lite smått onda sammandragningar/förvärkar. Jag upplevde att de kom så pass ofta att jag gick upp och började klocka dem. Det höll i sig med 5-6 min mellanrum och började visst kännas lite, väckte Jimmy strax innan hans klocka ringde. Nu kändes det inte som att det hela höll på att avta men jag hade ju blivit lurad förr. Jimmy åkte och jobbade och värkarna tilltog. Jag satt i köket med datorn på köksbänken och drack hallon te och åt mackor.

Vid halv sju ringde jag in till förlossningen och frågade om man skulle komma in, vi hade ju en tid på bedömmningsmottagningen (för att kolla trycket) klockan 8. barnmorskan jag pratade med undrade om vi verkligen skulle ha kvar den tiden. Jag sa att vi väntar och ser. Jimmy kom hem starx innan halv åtta och vi åkte in till ackis. Väl där var värkarna ännu starkare och det var smått jobbigt att sitta ner i bilen.

Låg med CTG och de sa att värkarna var oregelbunda men de ville kolla om jag öppnat mig något.Öppen en centimeter och med så gott som fullt utplånad livmodertapp åkte vi hem med läkarens ord att vi säkert kommer in igen i natt eller imorgon och föder barn! Hurra!

 Väl hemma vågade jag inte riktigt släppa iväg jimmy till jobbet, vi väntade till klockan 11 sa vi. Men nu tilltog värkarna ordentligt i styrka, vi försökte klura ut hur TENS-maskinen funkade men kom bara ihåg hälften och jag tyckte det var jobbigt, lättare att andas igenom med värmekudde och massage av Jimmy i ryggslutet.

Klockan tolv kände jag att nu vill jag inte vara hemma mer. Vi åkte in.

 Ny CTG kurva nere på förlossningen, satans obekvämt att ligga ner på rygg med värk. Den visade en pigg bebis och starka värkar (ca 50 i utslag på ctgn) men de var inte helt regelbundna. Barnmorskan tyckte att vi skulle stanna kvar i alla fall eftersom det verkade som att det nog kunde gå rätt fort till dess att det blev mer intensivt. Vi blev visade till vårt rum. I förlossningssal nummer fyra skulle vi senare möta vår dotter för första gången.

Men vägen dit var ännu lång.

Vi blev visade att använda TENS maskinen här och den funkade jätte bra. Jimmy höll koll på styrkan och jag tryckte på en knapp när det var värk och den var över. Så höll vi på tills klockan var runt 3. Då la vi oss i ett bad, varmt bad, det var hur skönt som helst och det var lättare att ta värkarna i värmen i vattnet. Jimmy tände alla ljusen som fanns där och det blev ordentligt lugnt och skönt! Barnmorskan kom in och lyssnade på bebis hjärtljud medan jag satt i vattet hon tyckte vi skulle göra en undersökning sen för att se om det hänt nåt. Fick lite bråttom upp ur badet när det blev för svettigt. Jimmy hjälpte mig på med kläder och tillbaka till salen. Undersökningen visade att jag var öppen 4 cm. jag blev erbjuden lustgas.

 Lustgasen tyckte jag var svår. Blev groggy men oftast för sent så jag var groggy i värkpaus istället för värktopp. Ibland gick det ibland inte.

Runt fem tiden började vi prata EDA. De kontaktade narkosläkaren och sen fick vi vänta ett tag, under den tiden ökade mina värkar galet i styrka och längd. Lustgasen hjälpte inte och jag blev ordentligt rädd för tanken att behöva ligga helt still när dem skulle sticka mig. Rädslan i kombination med ont ont av värkar gjorde att det blev väldigt jobbigt här, narkosläkaren kom och det funkade att ligga ner trots att det gjorde allt hundra gånger värre!

 Hon stack fyra gånger (varav två nog var EDA och de andra bedövning?) sen satt den. Dem tog hål på hinnorna och vatten forsade ur mig. En skalpelektrod sattes på bebis huvud. Efter fem minuter kände jag hur värkarna avtog i längd. De gjorde fortfarande ont men de var mer hanterbara. Lugnet lade sig lite. Men tyvärr inte länge för efter bara 20 minuter så släppte EDAN HELT. Nu hade jag ingen som helst smärtlindring och värkarna var helt okontrollerbara. Det var en ordentlig panikkänsla och även om jag andades lustgas för glatta livet så hjälpte det föga.

De försökte ringa in narkosläkaren igen men oturligt nog så hade det precis inträffat en större olycka och alla var upptagna! Jag visste verkligen inte var jag skulle ta vägen för nu började värkarna ändra karaktär i o med att de tagit hål på vattnet. Det tryckte och molde så jag hade inga ordentliga värkpauser längre, därav visste jag inte när jag skulle andas lustgas.

 En ny läkare kom in och skulle lägga en livmoderbedövning. Upp i gynläge igen och nu var jag tydligen öppen åtta centimeter plöstligt! Barnmosrkan blev lite paff för det gick fort och det resulterade i att den där bedövnimngen inte heller hjälpte så bra, den tog udden av molandet en aning men nu började det istället trycka på ordentligt.

 Jag kom upp i gåstolen och efter nån värk där började jag gasta om att jag måste bajsa. Nån gång här innan hade vi även provat gå på toaletten men det kommer jag inte alls ihåg.

Barnmorskan tyckte jag skulle komma upp i sängen på alla fyra mot ryggstödet. Jag klev upp i sängen och känner bara hur jag VERKLIGEN måste trycka på i värken. Får reda på att jag inte får lov att göra det än för det är en liten bit kvar att öppna sig. Ett par värkar försökte jag hålla emot sen var det en omöjlighet. Jag fick syrgas i masken där lustgasen suttit. I värkpaus stod jag upprätt på knä och i värk sjönk jag ner på alla fyra.

 Nu kände jag hur det faktiskt KOM bajs och jag vrålade det mellan värkarna ”det kommer bajs!” barmosrkan svarade typ att det tar vi hand om för det är bebis huvud som kommer. ”Nej!det kommer bajs” fortsatte jag.

Nån krystning senare glider inte huvudet tillbaka in utan stannar i öppningen och jag trycker på hårt UTAN värk för att bara få bort det onda (det var nog anledningen till att jag sprack lite) Huvudet är ute! Och jag trodde på allvar att någon höll en blåslampa mot mitt underliv! En värk till och sedan ramlar allt ur mig.

Det vackraste ljudet i världen fyllde rummet och jag kunde inte göra annat än att stå där och tokstirra in i väggen, kladd överallt och plötsligt fick jag en blålia liten krabat i famnen. Maja var född. 21.16 var klockan den 11/10 2010.

Äntligen!


Med Maja på bröstet och Jimmy hårt i handen "lappade" dem sedan ihop mig med fem-sex stygn vilket jag tyckte tog en evighet. Då va jag liksom klar med ont tyckte jag. Men det gick bra och sen fick vi vara ensamma en stund innan världens godaste ostmackor kom in :) vi ammade och jag var tvungen att kissa (AJ!) innan vi fick komma upp på BB-avdelningen....

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Mickis

ÅH helt underbart, sitter här och skrattar och lyckogråter om vartannat! :)

2010-10-16 @ 22:39:41
URL: http://michaelatollin.blogspot.com
Postat av: Annelie

Helt underbar läsning. Kan riktigt känna lyckan som du kände när du fick upp henne i famnen:)) Helt underbart!!!

2010-10-16 @ 23:11:06
Postat av: Lofsan

Åh vilken berättelse! Nu vill jag också föda!!!

2010-10-17 @ 08:40:13
URL: http://Lofsan.wordpress.com
Postat av: mammalouise

Gud vilken upplevelse...hemskt att eda´n släppte.

Jag kan ju lugnt säga att det är överjobbigt att föda utan bedövning...gjorde det med första barnet för EDA´n tog inte.

Med Xander tog den bara bort halva smärtan...så denna gången blir det både lustgas och eda.

Lycka till med lillan:-).

Postat av: Carro

Härligt att läsa! Nästan så att jag längtar tillbaka till min förlossning! haha

2010-10-18 @ 10:12:05
URL: http://carrox.blogg.se/
Postat av: sofie

Åh nu sitter jag och gråter igen. Maja får mig att fälla många lyckotårar <3

2010-10-19 @ 12:19:18
URL: http://sofieliden.devote.se
Postat av: Klara W

Åhh, jag blir också sugen på bebis! :) Måste vara en helt ofattbar känsla att hålla henne efter all ansträngning och all lång väntan. Nåväl, blir nog min tur så småningom:) Jag är så glad för er skull, stort grattis igen!!!

2010-10-19 @ 15:02:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0