och så lade sig lugnet i min skalle.
Jag funkar liksom så att saker och ting händer INTE utan anledning, eller "det är bara så2.

små barn skriker "det bara är så". nej. inte i min värld. det måste finnas orsak till skrik och gråt. och jag har verkligen stångat mig blodig över alla möjliga teorier till Majas plötsliga humörförändring. och ikväll som en skänl från ovan kom jag över följande bok.

Utvecklingssprång. orkar inte gå in på det mer men tydligen så vid 8 veckor tar barnens mentala utveveckling ett hopp då de börjar se världen på nya sätt, detta medför oro och en hel rad humörförändringar hos det lilla barnet.

Sämre sömn, sämre aptit, mer klängigt, snuttar mer på fingrar/napp, orolig, lättstörd, mammig och pappig...

allt stämmde så förbannat bra att jag nu kan se hennes skrik och oro på helt nya sätt. och vi försökte få till rutiner mitt i allt detta. Dumma dumma föräldrar Maja har, som att DET skulle funkat?!


(Undrar stilla om det blir lättare med barn nummer två, när man liksom redan kommit på allt sånt här en gång.)