Nu är magen verkligen på plats! jag kan inte sluta att förundras och alla människor som fött barn tycker säkert att jag verkligen är en förstföderska som påpekar jämt och ständigt att "satan vad den vuxit på 1 vecka. ska det vara såhär" de skrattar och påpekar. "ja du är gravid".

Syrran undrade om det kändes annorlunda att vara gravid, och annourlunda är en rätt bra beskrivning. det är mycket som inte är jobbigt och inte är lättare. det finns mycket som man inte kan sätta fingret på hur det känns det gör inte ont det känns bara... annorlunda...
det har tar lite tid att vänja sig vid att kroppen inte riktigt är som förut. försökte jaga ett barn över gården. jag förlorade BIG TIME och fick dessutom sätta mig på en sten en stund! Försökte lyfta en av våra treåringar på avdelningen för h*n var lessen och fick med en gång sätta ner och krama på marken. Försökte hålla i vanlig samling och hittade INGET skönt sätt att sigga på golvet. Kom fram till att mina jobbarbrallor börjar bli för små. Åt typ en hel skål av Stefans ungsgrillade potatisar också. tänk vad mat kan smaka bra!

så visst är det annorlunda. Fast väldigt bra annorlunda i kroppen. Det är ju inte alls bara jobbigt att magen börjar synas. det är väldigt väldigt mysigt också och det är nästan lite svårt att låta bli att klappa på den hela tiden. Tänk att det växer ett litet pyre där inne, som ska bli tonåring och vuxen en dag... det är ofattbart.

Jag längtar ihjäl mig till Ultraljudet den 3 maj. och får ibland för mig att det bara är gaser. för jag börjar känna mig mindre och mindre gravid. de symtom jag haft börjar sina lite. (förutom den omtalade storleksskillnaden dådå)

Nu är det fredag och helgen väntar! det är mys på hög nivå!