Nu är trappan tillbaka i ursprungsläge, fast atron gånger bättre ändå. Vilket förbannat slit det har varit. Sen den 15 mars har vi hållt på. bevare mig väl. Nästa gång får det gärna kosta tiotusentals kronor för det här gör vi minsann inte om igen. När vi målade den sista rundan kräktes vi nästan båda två. Men nu står den där, i all sin prakt. Som vårt egna mästerverk mitt i huset. Okey, lite överdriv får man faktiskt leva med i sammanhanget. Ni förstår grejjen.

Nu återstår bara nästa utmaning. Att lägga matta på stegen. Grått blir det.